Jag försöker inte längre att imponera på killar – jag vill att de ska imponera på mig

Jag är färdig med att försöka imponera på killar. Jag bryr mig inte om att spela spel eller sätta upp en show. Jag vill att de ska imponera på mig. Jag vill att de ska vara äkta och ärliga. Jag vill att de ska vara intresserade av mig, inte bara mitt utseende. Om de inte kan se förbi ytan är de inte värda min tid.

Det kanske låter hårt, men jag vill inte jobba så hårt för att försöka imponera på killar jag dejtar. Det känns som att det inte är naturligt, som att jag försöker övertyga eller övertala dem att vara med mig. Jag har gjort tillräckligt med det tidigare. Nu ändrar jag mitt spel. Här är varför:

Jag vill inte vara desperat.

Om jag försöker så hårt att bli omtyckt av en kille får det mig bara att verka desperat. Han är inte den sista mannen på jorden, FFS! När jag har upplevt mig som desperat har min plan att få killen att tycka om mig att slå tillbaka på ett stort sätt eftersom ingen vill dejta den typen av tjejer.

Jag kommer inte att jaga.

Jag har försökt att jaga killar tidigare, och det slutade alltid i tårar. Jag skulle bli sårad för att jag gjorde mig för tillgänglig. Jag håller hellre tillbaka nu och låter killar anstränga sig för att vara med mig. Rätt kille kommer att jaga mig utan att jag behöver springa runt mig själv i ett försök att göra honom till min.

Jag är inte klängig.

Att försöka vara perfekt för att imponera på en kille är totalt BS. Det gör mig inte bara utmattad, utan det får mig att verka klängig. Om jag försöker så hårt för att en kille ska gilla mig, hänger jag i princip fast vid varje ord och hans åsikt om mig. Först när han tror att jag är perfekt kommer jag att vara lycklig. Usch. Min åsikt om mig själv är viktigare än någon annans.

Jag vet mitt värde.

Jag har lärt mig att oavsett hur mycket jag försöker vara vad en kille kommer att gilla, kommer det alltid att finnas andra killar som inte gillar det. En kille jag dejtade gillade inte att jag var så smal (vilket fick mig att överväga att gå upp i vikt), men sedan gillade en annan min kropp som den var. Så borde jag inte bara göra som jag vill? Jag är värd kärlek oavsett hur män uppfattar mig, och jag vill leva och se ut så som gör mig lycklig.

Mitt värde talar för sig självt.

Jag gör mitt bästa för att visa folk min bästa sida, och ärligt talat så tycker jag att jag gör ett ganska bra jobb med det. Det är som att marknadsföra alla mina bästa tillgångar som om jag vore en snygg bil. Värdet jag kan tillföra någons liv bör ses direkt, och jag tror att det kommer att ses med rätt ögon.